Lärdom av en polaroid bild

By Wednesday, September 9, 2015 0 , , , Permalink 2

Polariod

Tar du 40 st bilder på dig själv och raderar ungefär 38 st av dem?
Och i så fall varför? 

Denna veckan verkar jag sitta på så otroligt mycket som jag vill säga er läsare. Jag skulle vilja stå och föreläsa om livet och mina erfarenheter av vad jag lärt mig genom åren, för att få många av er att se en annan bild av saker och ting och att börja tro på er själva..
Självklart är jag inte fullärd av livet, jag lär mig saker varje dag men jag brukar säga att jag är en gammal själ i en ung kropp. Det är min legitimation som säger hur gammal jag är, men det är min uppväxt och alla situationer jag befunnit mig i som har plussat på några år på nacken..
Vissa kallar mig klok, andra kallar mig för tråkmåns eller tror att jag gör mig märkvärdig samtidigt som vissa kallar mig inspirerande. Jag känner bara att jag är jag.

Idag ville jag berätta om en tanke, eller faktiskt en lärdom som slog mig när jag tog ovanstående Polariod. Det var det kortet som vi tog för att testa kameran innan Nelly uppdraget.
Kameran var från 70-talet. Du fick ställa in alla inställningar med tålamod, du fick en chans för att få en okej bild och du visste inte alls hur det skulle bli förens efteråt. Filmen var en äldre variant och när kortet spottades ut ur kameran så skulle det ta ytterligare 45 minuter innan jag fick se slutresultatet..
Jag var spänd och riktigt förväntansfull! Jag kollade på klockan ett par gånger innan det var dags att kolla på kortet – och där var det!
Nästan en hel timme senare fick jag se ett enda ögonblick, vara helt operfekt men ändå så perfekt.

Ovanstående budskap: Du har ibland bara en enda chans i livet. Ta den men behandla den varsamt.
Ibland är det heller inte slutresultatet som är det viktiga, det är att du bromsar in och njuter av resan dit. Blir det inte helt felfritt i slutet så ska du inte bli ledsen. Det är mer speciellt när resultatet blir precis som det blev.
Våga!  Och tro på dig själv.

Det där kortet är förevigat. Det gick inte retuschera, ändra färg eller klippa. Det är jag rakt upp och ner. Helt jäkla operfekt, perfekt.
Förr i tiden var man glad att man kunde förvekliga minnen på detta sättet. Idag tar vi 40 kort och raderar 38 av dem. Visst är det lustigt? Men varför gör vi det?
Du är ju helt okej som du är. Du är unik och speciell. Det är anledningen till att du kan säga att du är helt perfekt som du är..

Hoppas att du fick med dig någon tanke efter detta långa inlägg.
Önskar dig en fantastisk fortsatt Onsdag.
Puss mina stjärnor!

Comments are closed.