Elefanten som sitter på bröstet

elefanten som sitter på bröstet

Hoppas helgen varit super. Här kommer mitt Söndagsinlägg;

Elefanten som sitter på bröstet.

Har du någonsin känt den?

Det är många som aldrig har fått höra det eller fått det förklarat för sig vad det är, men vi alla har känt det.

Ångest. Panikångest. Prestationsångest. Ångest-ångest. Eller som jag först förklarade det; Elefanten som sitter på min bröstkorg. 

Jag förstår att det är och har varit tabu väldigt länge att prata om det, men jag vet hur viktigt det är att göra just det. Just av en anledning till att det kan få så otroligt tråkiga konsekvenser i långa loppet om de skulle eskalera och man inte kan hantera det. De kan ju bli så illa att man inte vet vart man ska ta vägen och då är det läge att söka professionell hjälp.
En utav anledningarna som gör att jag tjatar om detta är att när jag gick på gymnasiet så förlorade jag en bästa vän. Hon blev nästan 19 år gammal. Hon är en utav anledningarna till att jag är lite klokare idag och att jag tänkte efter en, helst två gånger innan jag lät hopplösheten ta över.
Hon tog nämligen sitt liv.
Jag, som många andra blev kvar.. Det ska aldrig behöva gå så långt.

Under den perioden så satt elefanten ganska ofta och länge på min bröstkorg. Jag fick dock aldrig förklarat för mig hur jag ska ta mig till för att kunna lätta på trycket, alltså att få elefanten att lyfta rumpan och gå sin väg. Det kom mycket senare i livet.

Detta är inte meningen att detta ska bli något depp inlägg, snarare pepp inlägg.
Hur då  kanske du tänker när jag nämner så oerhört tunga grejer?

Det är så att min elefant har suttit på min bröstkorg så ofta och så länge under hela mitt liv att jag funderar snart på att döpa den.. Haha! Skämt o sido men,

Jag har jobbat hårt. Jag har slitit. Jag har viljan och jag har en jäkla positiv målbild av livet. Därav har jag idag inte samma problem med ångest / panikångesten idag. Jag tackar mig själv och de som hjälpt mig på vägen. Jag kan många gånger hantera det innan det uppstår, för jag valde att jobba med de verktyg som jag fått.

Nyligen så hade jag ett samtal med en mycket yngre tjej som fick mig att inse att det är många som sitter där, i garderoben, i hallen, eller i hörnet med just sina egna elefanter på bröstet. Dem vet inte vad det är för något och de kan liksom inte sätta ord på det. Det kan till och med ibland kännas som om det aldrig kommer försvinna, att man ska dö, eller att man tappar andan vilken sekund som helst.

Jag vill att du ska veta att alla, och då menar jag alla friska människor har ångest.
Någonsin tappat plånboken och kännt trycket över bröstet? – Ångest.
Sedan finns den i mängder av olika grader. Det är när du känner som ovanstående (ej plånboks incidenten off course) som man måste lära sig att jobba med den.

Den där unga tjejen sa tyst efter att jag hade förklarat min elefant historia; “är det de som är ångest?”
kände jag att jag önskar att vi fick detta förklarat för oss mer. Att vi pratar öppet om det. Slutar skämmas, eller får lära oss mer om det tidigt i skolan – you name it.
Att vi förklarar; den är inte farlig. Det är OKEJ att känna ångest. Det kan kännas tufft men det bästa är att den går över. <3

Depp till pepp? Jag hoppas det.
Att lära sig gör oss smartare och starkare. Jag tar första plats i ledet och visar gärna vägen, lyfter på locket för ämnet. Det är okej att inte alltid vara hundra, just därför delar jag detta med dig. Jag hoppas dessutom att det kan vara till en hjälp för någon.

Kan jag kan du <3

Må bäst, Jamie

5 tips till att hantera din ångest

By Sunday, February 1, 2015 0 , , , Permalink 2

Jamiee

Att ha sådan ångest över livet och att du är så stressad så du inte kan tänka klart och känner stor oro över livet, att du inte kan se ens en vecka framöver..
Det var jag.

I förra inlägget så beskrev jag i en “större bild” av hur det var, men den första meningen på det här inlägget är mer koncentrerad på hur det faktiskt har varit.

Ångest är något som alla människor “lider” av. Visste du det? Att alla har det.
Det är något som våra reptilhjärnor har bevarat och är en av våra nödvändiga signaler som skickas ut i kroppen.
Ett enklare exempel på varför vi har den är för att vi bland annat kunna prestera i olika sammanhang. Ex, en presentation i skolan. Den var ju lite ångestladdad eller hur?

Det är dock viktigt att kunna leva “ett normalt” liv och inte ha andan i halsen som om du springer ett marathonlopp dagarna i ända (som jag ibland beskrev hur jag kände mig).  För det kan ju hända att din ångest eskalerar ibland.

Jag pratar öppet om detta, för att jag vill dela med mig av den livskvalitén jag har hittat idag!
Jag vill att både tjejer & killar där ute ska ha en chans att kunna känna “Fasiken vad skönt. Jag är inte ensam.”

 

Här ger jag er 5 tips om hur du kan hantera din Ångest:

1.) Prata om det. Nummer ett. Superviktigt! Jag själv gick runt i 23 år och fattade ingenting. För att jag inte sa något. Så fort jag började prata om det med min dåvarande terapeut så lättade det. Sedan när jag förstod att det var enorm ångest som jag gick och bar på, så var jag öppen om det till mina vänner och så vidare. Det känns genast bättre när man “lyfter på locket” och låter det värsta sippra ut.

2.) Sök hjälp. Jätte viktitgt. Om du känner att din ångest inte är hanterbar, känner att den tar över ditt liv, eller att du inte “fungerar” normalt i vardagslivet. Ta hjälp av proffs! De är endast dem som kan se till att du får rätt hjälp, och rätt redskap för att Du ska bli bättre på att hantera din ångest! Det går alltid att vända sig någonstans, googla vart närmsta hjälp finns –  i din stad.
Svårt att hitta? Gå till vårdcentralen, gå någonstans! De hjälper dig. Det viktiga är bara ATT du gör det.

3.)  Var medveten! Vet du vad det är som pågår i den kroppsliga processen när det kommer till ångest? Vet du hur en “ångest kurva” ser ut och vad som kan påverka din ångest? Läs på! Jag förstod inte att det gick att jobba med ångesten på det sättet som jag gör idag. När den var som värst så trodde jag att jag skulle tappa andan till slut och dö av syrebrist, typ. Så är det dock inte. Ångest är inte farligt. Dessutom är det så att när du lärt dig känna av “varningssignalerna” så kan du stoppa ångesten att eskalera till max. Och till slut så har du bukt på den och attackerna blir mindre “kämpiga”. (Något du får lära dig om du går i KBT bland annat.)

4.) Kartlägg och sluta undvik. Exponera dig. Lite beroende på vad för ångest du mest drabbas av så kan man jobba med den på olika sätt. Är du som mig som har lite all möjlig ångest så får man kanske börja där den är som värst.
Vi kan ta mig som exempel: Min prestationsångest kontrollerade mitt liv ett bra tag. Jag slutade att göra det jag älskar mest – dansa.
Det tog mig 5 år att gå in i en sal överhuvudtaget. Men jag gjorde det. Jag satte upp ett mål. Jag skulle sluta undvika gruppträningssalar och exponera mig för min rädsla och idag ser man mig skuttandes på olika gruppträningar på gymmet!
Börja alltid med de minsta ångestkällorna först..

5.) ANDAS. Om det är något som du ska lägga på minnet så är det att Andas. Lungt och fint när du känner att ångesten kommer.
Det finns en tendens att vi spänner oss, blir stela eller liknanande när vi känner obehagskänslorna av ångesten som kryper sig på.
Då brukar vi också hålla andan, andas korta snabba andetag eller liknande. Det förvärrar bara. Därför ska du fokusera på att hitta andningen. Djupa fina andetag. Så ska du se att det känns bättre.

 

// Detta är tips utifrån min egna erfarenhet och min hantering av detta. 
Det är viktigt att tänka på att vi alla är olika individer med olika situationer. 
Ta hand om dig, din kropp och din själ. <3 

Jag hoppas att det ger något någonting.

Ha en fin Söndag, gullisar!