I ilfart med Taxin till BB

By Wednesday, December 9, 2015 0 , , , Permalink 2

Baby Jamie

Det var så de började. Den 9 December kände Mamma att värkarna började, men hon ville inte vara med längre utan hoppades på att hon kunde skjuta upp det hela. Men det var dags. 
I ilfart från lilla Bollebygd där mamma & pappa bodde -89 satt mamma i taxin mot Borås BB. Jag hade nästan bråttom ut brukade hon förklara, när hon sedan fortsatte att berätta att de fick slänga upp henne på en brits i Entrén på sjukhuset för att sedan åka upp på BB.
Snabbt gick det hela och jag kom till världen kl. 00.05, den 10 December. 
Nobeldagen och allt. Under min uppväxt så brukade jag alltid skämta om att jag var ett Nobelpris till mamma. Dessutom sa min Mormor någongång att det är ju kul att Kungen alltid firar min dag med en stor fest var eviga år på min dag.. <3

____
Ja, nu är jag här. 25 år gammal. Och när jag vaknar så är jag helt plötsligt 26. Ingen ålder säger vissa, bara barnet säger några. Några kanske tänker att jag börjar bli lite äldre. Men vem bryr sig igentligen?
Jag själv säger att jag är en gammal själ i en ung kropp. Och att ålder är bara en ålder. Det definerar inte vem du är som person, eller förklarar vad du har gått igenom.

För ett år sedan så var det så påtagligt vad min historia har gett mig. Ärr, sår men en jäkla massa styrka.
När jag fyllde 18, kunde jag aldrig se att jag ens skulle fylla 25. Idag, har jag levt klart hela mitt 25 åriga liv och börjar om på ett nytt år, med framtidshopp och ljus.
Tack till alla er underbara människor som ger mig kärlek, på ett eller annat sätt. Ni har gett mig näring till att blomma. Och jag vill ge er ett löfte; Jag kommer aldrig ge upp. 

/En lite yngre Jamie.

Vad är mitt syfte med bloggen?

syftet är

Jag fick frågan för ett tag sedan; Vad är ditt syfte / vad har du för mål med ditt bloggande?
Svaret är enkelt och här är några olika anledningar. 

– Jag älskar att skriva
– Jag vill ge inspiration till en hälsosammare livsstil, både insidan och utsidan
– Sprida positiva tankar
– Dela med mig av mina främsta intressen så som träning och mode
– Utveckla och utmana mig själv och nå mina drömmar

Nedan har du dock en längre utläggning av mitt bloggande <3
// Jag har bloggat sedan jag var 18 och det känns som det är en naturlig del av mig. Innehållet har skiftat i takt med att jag blivit äldre, ändrat intressen och så vidare.
Jag ser också hur min text och mitt innehåll har blivit “naknare” och mer öppet.

Mitt yngre jag satt fast i ett mörkt hål där jag var rädd för att uttrycka mig, eller säga som jag känner för – och sedan bli bedömd av det. Jag körde på en ytligare bloggning och höll stenhårt i humorn.
Att bli bedömd, få kritik, höra andras åsikter var rena mardrömmen förut. Jag var rädd att vara för svag och för sårbar om jag dela med mig utav för mycket.

För att du ska förstå lättare så är det såhär; En person som inte har någon självkänsla kan många gånger känna att ett betyg, ett utlåtande eller kritik handlar om en själv. Att det som sägs eller sätts är ett betyg på sin egna värdighet. Alltså i detta fallet – vad jag är värd.
Detta är något som jag brottats med så många gånger i mitt liv, fram till idag.
Tack vare att jag är medveten om detta idag, utvecklats och fått skinn på näsan så går det självklart lättre att jobba med självkänslan. Är man omedveten om att det funkar så, så är det tufft att förstå.

Mitt yngre jag: Att du inte gillar mig eller att jag får IG i betyg. Det var lika med att jag är värdelös.
Bloggandet hölls på en nivå där jag fick skriva, uppdatera och ha kul, men samtidigt ha en väldig distans till mina läsare. Att ingen skulle kunna nå in i mig och kunna såra mig för det jag alltid skämts över, min resa. 

Idag: Jag tycker det är helt okej om du inte gillar mig. Jag har många andra som gör det. Skulle jag få något underkänt betyg idag, så förstår jag att det går att plugga upp. Jag har ett värde oavsett.
Bloggandet har utvecklats, jag delar med mig av jobbiga stunder, det är öppet och jag skäms inte över min resa, jag väljer att se styrkan ur den.

Så vart jag vill komma är att idag får ni hänga med på en djupare nivå än vad ni har gjort tidigare.  Jag vågar skriva tankar svart på vitt. Jag är starkare än mitt yngre jag. Jag har fått lära mig att det kan vara till hjälp för andra. 
Ett av mina mål är att jag vill att du som läser får känna med mig. Eller att du kan relatera till och förstå att du inte är ensam. Tillsammans är vi många och vi blir starkare ihop. Oavsett vad det är du relaterar till. Du kanske blir inspirerad av hur man når sina drömmar, haft det tufft eller så kanske du inte har gått igenom samma som mig, men mitt skrivande berör något annat hos dig. Du kanske rent utav bara hänger här för de sköna bilderna också, det är okej.

Min blogg och mitt mål är att få dig oavsett vem du är att få känna lättnad. Att få känna att du inte är ensam. Att du hittar inspiration.
Jag hoppas också att jag kan tända hopp.
Jag säger inte att jag förstår det du går igenom, men jag lovar att lyssna.

Att om jag, med endast mitt skrivande kan inspirera eller hjälpa en endaste person då vet jag att jag lyckats.. Det ger mig mer drivved för att fortsätta blogga. Fortsätta öppna upp, fläka ut och ge er mer av situationer som jag befunnit mig i. Ge mer av min resa från den sköra tjejen med stora drömmar som blev stark.

Med mitt skrivande så ser jag att jag har möjligheten att påverka och jag har makten att skriva om saker jag tycker ska lyftas. Jag har chansen att rädda, hjälpa och peppa.

-  Jag får också möjligheten att tala om för dig, hur värdefull du är och vilka fantastiska möjligheter du har! 
<3

Jag hoppas att det är ett bra svar. 

 

 

Ja visst ja, självklart ska jag ha det otroligt roligt och njuta av min resa. Göra det som får mig och må bra. Få livet att räknas. Ni får ju även hänga med på en del ytligare inlägg som shopping, resande, outfits och träningtips. Jag hoppas dock på att det är en grym mix av vad livet faktiskt är – snyggt men seriöst!