Att överleva livet

By Sunday, February 1, 2015 2 , , , Permalink 2

Jamie 09

Jamie, alltså jag, 19 år fyllda.

Ibland funderar jag alldeles för länge på saker och ting. Som det här med det kommande inlägget.

“Att överleva livet”. 

Jag vill ge er en inblick i mitt liv från tidigare ålder. Det behöver igentligen inte vara specifikt, men mina år mellan 16-19 känns ungefär lika samma.
Jag hade tagit på mig en roll som var väldigt krävande. Jag ville prestera, lyckas och vara bra. Både hemma, skola och alla mina jobb. Jag tror inte att jag hade någon aning om vart jag var på väg, men det som hade etsat sig fast i huvudet på mig var “att lyckas”.

Jag kommer från Borås, som de flesta av er känner till. Jag gick estetiska linjen på gymnasiet och jag började jobba som 16- åring.
De mesta är så luddigt och det är från den här tiden som blir mest klar i vilken skillnad jag har i mitt liv, till idag.
Jag körde på i ett hisnande tempo och ett tag hade jag 3 jobb och heltiddstudier på en och samma gång. Du hör ju – det blev pannkaka av det hela i mellan åt!
En del livsförändringar skedde och en del trauman uppstod, vilket späder på det luddiga i mitt minne. Jag trodde att jag mådde bra, men när jag kikar på vad det innebär “att må bra” så vet jag vad det betyder idag. Inte då.
Jag har alltid haft nära till humorn och skrattat mig igenom livet. Positiv inställning helt enkelt. Jag tror att det kan ha vart en stor faktor till varför jag klarat mig såpass bra som jag ändå gjort. Att hitta glädjen i de dystraste vrårna.

I månader med terapi, så vet jag att idag mår jag bra. Jag “vaknade upp” och har fått “aha” upplevelser på livet – som jag tidigare berättat. Nu förstår jag bättre.
Då – när jag var yngre, hade jag bara en stark livsgnista. Jag ville ju “lyckas” och då kan man inte lägga sig ner och dö.

Jag berättade ju att under mina tonår inte trodde att jag skulle leva tills jag fyllde 25.
När jag fyllde 18 fick jag seriös åldersnojja och hade ångest.
Livet var ju på väg att ta slut. 
All stress, alla dagar som bara flög förbi, åldern som bara steg och att jag inte hade någon riktig koll på vad som hände i livet, stressade på ännu mer. Att ha levt med PTS i nästan hela mitt liv är en bidragande faktor till all min stress. Att ha en självkänsla som får en att känna att man aldrig duger, gjorde ibland att du tappade hoppet på att du ens skulle klara dig tills du blev 25.

Idag kan jag ställa frågan; Vaddå klara mig? Vad skulle jag överleva? Livet? 
Det flyter ju på så fint ändå.
Det fina med det är – att det går att lära sig att förstå det.

Att aldrig kunna planera, se framtiden, förstå att det kommer att komma en morgondag och tjugo till, fick mig kanske att vara likgiltig till livet. Händer de eller händer det inte, så var det inget jag trodde att jag kunde påverka.
Att jag fick växa upp för snabbt, fick mig att tro att livet automatiskt blev kortare..
Att fylla 25 var i mina ögon som att fylla 95. Och det är ju inte alla som blir så gamla.. 

- – -

Tänk vad lycklig jag känner mig inombords idag. Jag förstår ju att det mesta går att jobba med. Att göra aktiva val, jobba med ångest, närvaron med mig själv och livet har fått mig att inse: Jag fyrdubblade min tid på jorden.
Jag fyllde 25, och jag ser fram emot 75 till!
Att det inte är någon ångestladdad känsla över det är en befrielse!
Jag ska få leva mitt liv. Och det är en underbar känsla.

Var glad för att du tar dina andetag. Du är fri. Om du vill vara fri. <3

2014 +

By Wednesday, December 31, 2014 0 , , Permalink 5

2014.fitspo 2014friends 2014turkiet 2014fruits 2014family 2014photos 2014looove 2014jamiesallmen2014

ppl2014bday2104friendss2014training2014Bikini2014

2014 +

 

Här har ni mitt 2014 i bilder.
Året har gått snabbt och det har hänt massvis med skojiga saker! Jag önskar att jag haft en videokamera med mig dagarna i ända, så att ni kunnat följa med och sett allt. Det sägs dock att 1 bild säger mer än 1000 ord.. Så vi får nöja oss med det!

Året har varit fullt med träning och hälsa, ja, det har vart den röda tråden genom årstiderna. Det har varit mitt aktivaste år någonsin! Det har inte bara märkts på utsidan, utan nästan mest på insidan och det är ju något som jag delat med mig av till er.

Mitt 2014 har i snabba drag sett ut såhär;
Träningsresa, delat så otroligt mycket kärlek med D, nya bekantskaper som blivit nära vänner, chillat i Mallorca, umgåts massvis med familj, hängt med mina bästa vänner, tränat, prövat nya träningsformer, riktat hälsan till insidan, gått på fantastiska tillställningar/fester, bröllop, fotats en del, fått en fantastisk träningspartner, fått möjligheten att bekanta mig med otroligt inspirerande och drivna människor, tagit mitt bloggande till en ny nivå..
Ja, ni som läser bloggen har fått hänga med på det mesta.
För er som hängt med längre tillbaka vet dessutom att min Hemsida är nyfödd i år. Bloggen flyttades ju över hit efter första kvartalet – Bara det är en stor grej att fira!

Fler guldkorn från 2014 är; TV4 Nyhetsmorgon med min andra hälft, Mina fantastiska nya vänner och att dela min resa med er läsare och att fått den fina respons som jag fått under året! <3

Säjlvklart så har det hänt så otroligt mycket mer än vad både bild och text visar i detta inlägg. Alla mina ord och känslor (plus bilder) hade nog kunnat skriva en egen bok..

Så jag avrundar här;

Tack till Var och En som delat mitt år. Tack för att ni gjort det till det mest fantastiska år i mitt 25 åriga liv. Jag är otroligt tacksam för att fått pratat, träffats, setts, umgåtts, tränat, jobbat, mailat eller vad det nu kan vara – med Dig.

Jag längtar efter 2015! För att få se hur mycket mer jag utvecklas och hur mycket mer ärligt jag ska få uppleva!

Livet.
Jag älskar dig. 

November is gone

By Monday, December 1, 2014 0 , , , Permalink 2

November

November is gone – so I say hello December! 

November månad flög förbi utan att jag hann blinka, både på gott och ont. Jag blir lite nervös när jag inte hänger med då jag vet att livet passerar så fruktansvärt hastigt om man inte saktar ner och är närvarande. Så i December ska jag vara här och nu och njuta. Jag har ju bland annat min födelsedag att se fram emot, och då kommer mina bästa vänner vara här för att fira mig. IIIHH!! Träning som får mig att må bra ska få ta ännu mer plats och sen kommer jul och nyår i vanlig ordning.

// Den här veckan har vart full med tankar som snurrat i mitt huvud. Det har gjort att jag inte hittat orden för att skriva några inlägg under helgen, men jag fick istället några nya rubriker till lite längre inlägg om min livsresa. Blogg inlägg som jag tänkt att dela med dig.
Jag har tänkt att berätta att jag hatat julen i många år, men att jag hittat tillbaka till det fina med den, men också att jag inte trodde i mina tonår – att jag skulle leva fram tills min kommande födelsedag. Det blir säkert långa inlägg, men ingen är tvingad till att läsa.
Dem kommer komma under December månad, men när vill jag inte stressa med. Jag vill hitta en lugn stund och skriva av mig och det vet jag inte i förväg när det kommer..

Det är sent och jag ska starta en ny – fantastisk – vecka imorgon. Jag ska strax gå och lägga mig, men börjar bli lite nervös inför min stora dag. När jag vaknar är det endast 10 dagar kvar.. #mybdayiscomingup yeyy!

KBT terapi

By Tuesday, November 11, 2014 0 , , , , Permalink 7

KBT

Att jag skulle hamna i terapi hade jag inte någon aning om. För när jag växte upp så fick jag “lära mig” att man inte skulle prata om allting med andra. Oavsett hur jag mådde, så hade ingen med det att göra, för det kunde ge negativa följder..

När jag sist berättade om att jag både gått i KBT och att jag börjar fatta galoppen här i livet, så dök det upp en del frågor hos er. Idag tänkte jag prata lite mer om just det här.

Jag jobbade på ett förtag där det fanns ett bra nät när de kom till hälsa på företaget. Butiken jag jobbade i var kaotisk, vilket ledde till att vi var fler i personalen som var slutkörda och knappt orkade ta oss dit. De skickade oss till företagshälsovården, där de skickade mig vidare till läkare som sedan föreslog KBT terapi för min del. Jag hade ångest över att ta mig ut till jobbet. Jag visste att man slet ihjäl sig, mer eller mindre – utan uppskattning.

KBT alltså. Ska jag snacka med en terapeut? Jaha, kan det vara så bra?
Känslan var oerhört jobbig, men det var ju det som behövdes och jag tänkte väl att om det är de som får mig att bli lycklig på jobbet igen, så fine.
Det tog inte lång tid innan min dåvarande terapeut förstod att det var så mycket mer som fanns hos mig. Jag led inte bara utav ångest över arbetsplatsen – jag hade ju en hel uppväxt, flera trauman och miljoner grejer till, som jag aldrig bearbetat eller ens berättat om.. (Som jag aldrig förstod var anledningen till hur jag gick runt och kände mig. All stress och den bubblan jag levde i var ju skapat utav det här.)
Jag hade ju aldrig pratat med någon. Jag fick ju inte. Man skulle ju bara inte. 
Jag tror att jag någonstans “satt och höll” på det mesta i första taget hos min terapuet. Jag vågade liksom inte släppa ut allt, släppa taget, låta orden trilla ut. Jag var nästan lite rädd, tills jag förstod.

Jag blir ju b ä t t r e !

Att få prata med någon, att få jobba ihop med någon som vet hur man hanterar det här, var en befrielse! Jag märkte att jag sakta men säkert fick svar på vissa frågor som jag alltid haft, jag fick mina aha upplevelser genom att förstå att det är okej, eller inte okej att känna så där. Jag är OKEJ. Jag lever. Jag är frisk. Jag tar mig framåt i livet, och jag jobbar med att bli bättre.
Jag har bara levt med en massa som jag aldrig hanterat innan!

Min terapeut fick mig också att förstå min egna värdighet. Jag är någon, jag är ju jag och det är inget jag bara ska rycka axlarna över! Hon hjälpte mig bland annat att förstå att det aldrig är ett barns fel att livet blir som det blir. Att konsekvenserna av mycket inte är mitt fel och att jag inte ska skylla allt på mig, ta på mig allt ansvar och trycka ner mig själv i skorna – för att jag själv trodde att jag ändå inte var värd så mycket.. 

// Jag hoppas att du fått lite mer svar på det ville veta mer om Minna.

Och till alla er underbara läsare; I Love You. Puss!

Pink

pink

Pink d.brand jacket, sportswear. Och dagsformen. I en svettig sal efter ett bikini fit pass.
Jag har utökat min träningsgarderob med en del d.brand sportswear kläder! Här har ni en utav de godbitar som jag skaffat mig. Favoritfärgen är ju just Pink – så det var ju ett självklart val.
Nu är det dessutom mindre än 8 veckor kvar tills min födelsedag! Jag har lovat mig själv att vara i grym form när jag fyller år – och här ser ni dagsformen. Det går absolut och finslipa en hel del, men ingen hets och inga galna dieter. Man ska ta hand om insidan samtidigt! I helgen kommer jag att tala mer om just min resa. Nya före & efter bilder. Vika ut min personliga resa, ännu lite till..
Jag hoppas ni kommer in och läser!
Vad ska ni gullisar hitta på i helgen då? Det är ju fredag idag och allt?!

 

pinkpinkpink

 

D.Brand Ladies Mesh Track Top Hittar ni hos bubbleroom HÄR

Bye September

Bye September

Bye September! And welcome October..

En jäkligt blandad månad måste jag säga. Det hände främst bra saker och trots en superduper förkylning och knappt någon träning, så gav den här månaden mig en spark i baken! Så mycket roligt, så mycket jobb och planering som skett och ja – Tack September för den push du gav mig! Om inte annat så fick jag veta hur betydelsefull jag är, vilken potential jag besitter, jag har gett mer utav mig själv till mig själv och till er.
Jag hängde ut mig själv till er och blottade en utav mina “värsta” sidor, men insåg snabbt hur bra det kunde bli. Att jag kan göra det jag vill mest i hela världen – Inspirera!
Jag har dessutom nog vuxit mer i själen under denna månaden än vad jag har gjort på nästan hela året. Fatta den!

Vad var din höjdpunkt under månaden? Är Du lika taggad som jag på Oktober?
Nu säger vi Bye September och välkommen Oktober. Ta mig & dig med storm.
Okej, vilken hets det blev.. Det är ju trotts allt September hela dagen lång idag.. Men ni fattar va?

Jag är redo!